I sommarkvällen
med den bedövande doften
av nyslaget gräs
åker bonden med sin traktor
ett varv runt fältet.
Stråna kapas och lägger sig
med mjuka suckar.

”I morgon ska jag slå hela fältet
men i kväll kör jag runt för att varna
så att rådjursmammorna flyttar
sina nyfödda kid”.

Mig var det ingen som varnade
jag märkte inte vad som skedde
när de tog mitt nyfödda barn
för jag var borta i dimmorna.

Det sägs att socialsekreteraren grät
när hon hämtade mitt barn
jag vet inte om det var för min skull
för mitt barn eller
för de små rådjurskiden.