Sakta fylls salen med folk. Kyrkan rymmer plötsligt många fler än på söndagens gudstjänster. Den kände journalisten Göran Skytte är här för att tala om sin omvändelse. Själv funderar jag på om jag omvänt mig, och i så fall när…

Känner mig ovanligt splittrad inför denna bloggpost. Ska jag skriva om mina lesbiska vänners fantastiska insats när jag mådde dåligt, eller kanske om den inspirerande föreläsare som jag hörde på jobbet i går (http://markmedia.blogs.com ). Han menar att sociala medier kommer att förändra människans vara på samma sätt som industrirevolutionen gjorde.

Stannar dock vid upplevelsen med Skytte. Han berättade om sin väg från ateist till gudstroende. Han efterlyser att vi pratar mer om synd, och då inte mord och annat grovt utan vardagssynderna som vi alla kämpar med. Skytte sa att vi har gått från ena diket till det andra.

För ett antal år sedan pratade vi kristna för mycket om synd, men nu vågar vi inte nämna det alls. Problemet menade Skytte, är att om vi inte pratar om synd så behövs heller ingen nåd. Och om människan inte behöver nåd, behöver hon inte heller gud eller förlåtelsen.

Göran Skyttes jobbigaste vardagssynd är högmod, säger han. Jag vet direkt vilken som är min. Under exakt en och en halv timme håller Skytte sin publik trollbunden.

Så vad kan vi då lära av detta? Rannsaka dig själv om vilka dina vardagssynder är, ta dem till gud och gå sedan vidare…

För cirka ett år sedan köpte jag en mycket fin ängelstaty. Har sedan satt den på en framstående plats i hallen. Nästan alla våra besökare beundrar den. Det jobbiga är att den nu tappat sina vingar. Jag har desperat försökt att limma på dem igen, men det funkar inte.

Ängeln utan vingar är fortfarande vacker, där hon sitter på sin sten. Och själv blir jag glad när jag ser henne. Jag vet inte exakt när jag omvände mig (som Skytte säger). Men det jag verkligen vet är att jag misslyckats med att leva det helgonliv, jag en gång drömde om. Kanske kan vi alla, likt min änglastaty i hallen – utsråla skönhet utan vingar?

/Grubbelmia.se