Jordaxeln kan luta
vilsna skutor rista, gå omkull
under molnen rullar kuling

det skrämmer lite
att tiden som ett flaskskepp
med seglet virat tätt kring masten
att allt spolas i land, förliser

och det tröstar lite
att du vet hur vatten doftar
hur blinda tranor navigerar
hur moln kan rygga undan och försvinna

dra nätter tätare runt kroppen
låt dem vila mot din skuldra
låt stormen bära dig
som du bär stormen