Vi är vatten du och jag
Vissa dagar var jag havets botten
och du ett skepp långt där uppe

Andra dagar spreds en värme som rörde om i oss

Kanske piskade regnet
mot ditt ansikte
eller min rodnande rygg

Men där fanns också krafter i vädret
Som haven inte kunde bemästra

Gifter som kom loss i våra hjärtan
Och de som härjade på oss

Jag såg befrielsen i vikarna som var dina ögon när stormen red oss
Kastade upp allt gammalt överblivet
det som låg och flöt och bröt de vackra ytorna

Det är så längesen nu
Att det känns som man har gjutit igen mina hamninlopp

Gjort det som en gång stänkte och flödade fritt segt och trögflytande som en algblommande insjösoppa

Och du då, kanske har du dunstat av och svävar som ett moln nu
Lämnat karga kustband och salt bakom dig
Eller är du snöflingor på världens tak?
Uppsugen ur berggrunden vid någon gammal kurort, förpackad och såld?

Drömmer i en liten flaska om att få segla stänkande med sjögräset kittlande mot revbenen