det är svårare än jag trodde
att verka oberörd, ren och oförstörd
när alla tårar och skrik
trängs bakom tungan
och
min mur faller sakta i bitar
och dammet stiger upp och retar
mina ögon

när dem man hatar ser
-men med förakt i blicken,
inte ens ett ord
och allt ens hat blir tillintetgjort
när man inte ens kan hata
och på ytan är man lugn

alla trodde på mig
såg på mig med hopp i ögonen
tackade mig för den uppmuntran
min närvaro gav
nu vill jag bara lägga mig ner
och glömma

inte ens dem jag aldrig älskade
rår jag på
en blick och dom vet hur dom ska döda mig

och dom dödar mig
gång på gång
igen
och igen

och dem som håller mig uppe
vet inte att inombords ligger jag
på golvet
sparkad på
och jag vet inte när eller hur
jag ska resa mig upp
och stolt se på dem som var nära en gång
och inte längre falla för deras slag

det är dödstyst
när jag ska gå upp på morgonen
så tyst att jag blir rädd
men på kvällen
är alla ljud där igen

om fyra minuter måste jag gå
jag brukade känna mig älskad där
nu krävs det allt mod
och jag ska inte ens gå in innanför dörrarna
bara tills ikväll
måste jag hålla allt inom mig




sen kan jag igen