för bara i landet omedvetenhet finner jag tillräckligt med ro för att orka med ännu en dag av inkapslad längtan

i denna kupa av nedfruset liv, detta vakuum av utsträckta händer och dödligt sårade själar, tänker jag söka en vila

en vila som just då får mig att glömma det växande avståndet mellan det undanglidande och svårfångade som kallas närvaro

varje kväll innan jag somnar betraktar jag aningslöst mina händer och ser livet ljudlöst rinna mellan fingrarna

och det är som om varje sekund jag förlorar lämnar ett tomrum efter sig utan att jag någonsin kommer att kunna förstå dess ursprungliga betydelse

det är bara i det tysta landet omedvetenhet som jag får möjligheten att existera i den fulländade och älskande form som jag är tänkt att vara

allt annat är egentligen bara ett sätt att fördriva tiden