Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Tidigare publicerad på min blogg. Som en del annat som kommer att dyka upp här.

 




Vakuum släpper

 

När jag tänker efter
slår det mig
att jag aldrig sett dig andas
Du verkar få din luft genom att sucka med huden


Och ibland
blir du sittande stilla så länge
att jag omöjligt kan tro att du lever
Men så till slut
Rycker du till
Ger ifrån dig ett ljud


Formar tårar i takt med att jag låter min mun forma den ena bokstaven efter den andra
Jag märker inte hur du gråter
Ett smärtande lågtryck bara lägger sig över rummet
Som en sordin på vårfåglarna


När din sol spricker upp
Reser sig tunga fuktiga ångor från det våta golvet
Vi minns vad som var nyss
Jag glömmer i varje fall inte i första taget
Den dimman vi såg stiga ikväll
Kommer snart ner som ett nytt regn




Fri vers av Johan Wölger
Läst 444 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2009-10-15 20:28



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Johan Wölger
Johan Wölger