När jag tänker efter
slår det mig
att jag aldrig sett dig andas
Du verkar få din luft genom att sucka med huden

Och ibland
blir du sittande stilla så länge
att jag omöjligt kan tro att du lever
Men så till slut
Rycker du till
Ger ifrån dig ett ljud

Formar tårar i takt med att jag låter min mun forma den ena bokstaven efter den andra
Jag märker inte hur du gråter
Ett smärtande lågtryck bara lägger sig över rummet
Som en sordin på vårfåglarna

När din sol spricker upp
Reser sig tunga fuktiga ångor från det våta golvet
Vi minns vad som var nyss
Jag glömmer i varje fall inte i första taget
Den dimman vi såg stiga ikväll
Kommer snart ner som ett nytt regn