På sina gamla dar sitter den gamle mannen och tänker. Han tänker på sina unga dar som omsvärmad officer i SS. Då ”mädchens” ofta blonda och friska, stötte på honom, de ville älska med honom de sa att de villa ha barn med honom. ”Lebensborn” de riktigt ”germanska” barnen, de som man ger 3:e riket och Adolf Hitler, som gåva. Han minns de han hade sex med, vilken känsla det var att alltid försöka göra barn, när man hade sex. Man provade olika ställningar, det var mest uniformerade kvinnor men alltid fanatiska. De var som om de trodde de låg med Hitler själv, när de låg med varann. Älskade var fel ord, älska handlade det inte om, mer en slags ”tjur som skulle skaffa kalvar”. Kalvarna var nästan alltid blonda, liksom han själv, liksom kvinnorna.

Och han fick ett rykte om sej som följde med, de visste att han ofta ”levererade”. Han hade starka spermier som gav resultat…

Han spelade ”Lili Marlene” igen, som han så ofta gjort, och hört, då, då när han var som lyckligast. Han var gammal nu men tränade sej själv så han kunde fortfarande ta på sig uniformen. Han gjorde det ibland… han tänkte att, snart kanske det blir ett ”4:e rike” och då, kunde han bli hjälte med sin svarta uniform. Nån gång varje helg tog han sej in i rummet bakom garderoben, dä klädde han sej, gick upp i sitt hus men utan lyse på naturligtvis, tog en god konjak, tände pipan och spelade ”lili marlene” på sin gamla vevgrammofon…

Den lyckligaste tiden, vad brydde han sej om att andra inte var lyckliga, han var ju det, varm i skinnet och tårar i ögonen minns han dessa kvinnor, minns när han promenerade det var ju sån beundran han mötte. Sköna kvinnor som han låg med, respekten han möttes med, han var kung, han rådde över liv och död, tack vare sin ”Gud” Hitler med sina medhjälpare…

Han försökte alltid ”se” sina barn, se om de såg bra ut, nåt hade försvunnit han antog att det var fel på det och, hade helt enkelt därför inte urett saken. Ibland, när han nu gick på stan kunde han försöka se, om något av de blonda barnen kom från honom. Han hade träffat en kvinna senare i livet, en mörk skönhet, han ville ha det så, han ville ha henne mörk så ingen skulle koppla ihop honom med detta. Han hade dock köpt en blond peruk med flätor för att försöka väcka liv i sina minnen, och han gjorde det… men den kvinnan blev aldrig med barn, och han berättade inte för henne om alla ”sina” som han gjort. Det han inte visste var att vissa av dessa kvinnor faktiskt hade flera älskare, allt för att vara säkra, få mer njutning och, kunna bli de hyllade ”mödrarna”.

Han hade mött ett par stycken senare i livet, en av dom hade vinkat lite diskret generat, en annan hade helt enkelt passerat och försvunnit så fort som möjligt, en verkade inte känna igen honom, det var värst. De hade ju trots allt varit så intima…

Men han var nu dömt till ensamhet, med sin svarta uniform, med sin pipa, konjak och ”lili marlene”, uppväckande av minnen med stunder som varit, sitt fotoalbum med alla skönheter en del väl så avklädda… minnen a v den lyckliga tid som fanns för ett fåtal och för ännu färre, de som han, som inte hade några skrupler alls över sina övergrepp, mord och lustar som kostade andra nåt alltid… ”kanske skulle man testamentera uniformen till staten Israel” tänkte han och log, men de skulle säkert bränna och ännu värre, skända den… Han måste bestämma det, han hade ju redan skrivit sina ”memoarer” eller som han kallade det ”memoarier”, och testamente där han skulle skänka allt till en hemlig nazi rörelse… men memoarierna skulle släppas så han hade ordnat det med… efter hans död skulle människorna få veta sanningen, att han kanske var den tysk som var mes ”far” i landet… Han log…