ögonblicket
ligg vid mig
genomskinligt
ömtåligt

placera din blick i taket
låt mig prata
låt mig vara
rädd för tystnaden
andetagsljuden
när de slutar
vill jag inte höra

låt mig bita
känna järnsmak
sköra du
smaka järn
när ingen vet

rör dig
gå sönder
kom tillbaks i bitar

be mig bara inte
att reparera
jag kan inte

förbli otät
slut ögonen
öppna munnen
låt mig läcka in
vara ditt lidande
en kort tid

brinn upp och svalna
i mina armar
håller jag dig
ett ögoblick
tills dånet
dör ut

stilla
kalla
läppar

lägg en hand i min
låt den stanna där
och när staden går under
nattens mörka timmar
snälla låt mig prata
låt mig vara
rädd för tystnaden