så står vi igen, mittemot varann
och jag hatar att bli liten, plötsligt
30 centimeter

distansen från din famn
jag tar för lång tid på mig att reagera igen
och när du sjunker in har du redan lämnat
mig med ciggen jag gav dig på marken
och hjärtat är en knuten näve i bröstkorgen
när jag får följa dig med blicken

vad är det för mening med att veta
precis vilken en keps du bär överallt
och vad du skrattar åt på youtube och
exakt hur du rör dig när du bara går iväg

"de va förstås aldrig
meningen att de skulle
bli såhär" men sen när
klubben stänger hänger
jag kvar ändå som en
kelsjuk golden retriver

stryker runt i staden
och söker efter dig