Luffarens visa
Det bor en luffare i mitt hjärta
en yster ensling med rufsigt hår
han går på vägen den tid om året
när svalan kommit och det är vår
Han bär ett munspel i sin hand
på det han spelar i dur och moll
han sjunger visor om själva livet
om vilsna själar och gamla troll
Han går på vägen när solen skiner
när regnet faller han sitter still
han älskar friheten under himlen
och lyssnar gärna till lärkans drill
I skogen finner han sina vänner
de inger trygghet på hans färd
när månen banar sig genom natten
han vilar skönt i skogens värld
I gryningsljuset han känner friden
och det som natten har bjudit på
han ser ett moln glida långsamt
där upp på himmelen den blå
Vid vattenfallet han sitter ofta
och skriver sånger om vår natur
när älvan dansar så lätt på ängen
hans luffar visa blir till i dur
När magen värker han går till gårdar
och där han får sig en bit mat
han ger de svaga en hand till hjälp
för han vill inte bli kallad lat
Han vandrar långsamt över ängen
med vinden virvlande kring sitt hår
han är så glad där under himlen
och för att det äntligen blivit vår
Vid gläntan stannar han och vilar
sin trötta kropp ett litet slag
det bor en luffare i mitt hjärta
och den luffaren det är jag
(Copyright © ULJO)