Hennes former är mina

Min hud tar åt sig av hennes doft

Vi misslyckas att älska ibland

Men hennes förvirrade ord får mig alltid att skratta

Kanske min famn inte är så stor

Men räcker till för henne

Och vi är så missanpassat

Perfekta!

Hör hennes kvävda andning

Hjätskärande snyft

I fosterställning

Skakandes

Viskar försiktigt att

Min älskling är lika vacker med tårar

Som hon är utan

Jag bara föredrar när hon ler

Ögon tittar snett

På vår framtid

Där vi går gatan ner

Hand i hand

Jag förbannar era blickar

Som tar bort hennes leende

Bitter stämma som utbrister

”Om du bara hade haft en kuk hade de inte tittat så”

Jag ler åt henne

Stryker hår bakom hennes öra

”Men nu är det du och jag- kvinna hjärta kvinna”