Hjärtat tog en paus

i mellanslagen

- emellan slagen-

Kroppen tog sin blåa ton

för du älskade ju så högt

att jag inte dög

för mer än dig.

Det fanns aldrig komman

i dina rader

och min olust fick sätta punkt.

Tillslut.

Ibland reflekterade jag först

och blev skuld

av provokation.

Med nya blickar ser jag mig omkring

ibland suddar jag allting

enter blir en omladdning.

Allt som oftast

tror jag än tyvärr

på orden i mellanslagen.

Men du din litterära bluff

jag är tillräcklig som jag är

.