Det finns dagar då vi tar promenader
du och jag
Dagar då vi fångar höstlöven i språnget
Vi virvlar liksom runt
och svävar ikapp med tankarna
Jag kramar din hand
fast att ingen ser

Det finns dagar då jag undrar
vem av oss som egentligen blev kvar
Dagar då jag är transparent
men du lika närvarande
som solstrålarna
De som förångar mina tårar

Jag står där på kullen
och studerar knuten på mitt barndomshem
vårt barndomshem
och undrar om du någonsin stod just här
Just här
där mamma studerar blåsippor om våren
Det är så mycket jag undrar
och så sorgligt lite jag vet

Men visst vet jag
att jag dansar själv där bland löven
Jag vet att det är jag som syns och inte du
Jag vet

Men du känns
Patrik
du känns

Och även fast att jag vet
att man inte säkert kan veta det man tror
så tror jag att jag ändå vet
och just nu är det bara det som räknas

För det fanns en höst
för många år sedan
då du dansade fram bland de gulröda löven
Så vad är det som säger
att du inte kan dansa här nu?

En syster
en bror
ännu en höst