Detta är en natt
då stjärnorna lyser för solens skull
En natt då skymningen kysser gryningen
likt ett efterlängtat ömhetsbevis
Jag ligger naken på isen
och betraktar världen
ur nya synvinklar
Låter min iris skriva sagor
på himlavalvet

Jag betraktar andra världar
lika övertäckta med värdsliga problem
och undanskymd sanningar
som vår egen
Men
ser för mitt inre öga
individer i främmande solsystem
som inte för den skull
behöver slåss för rättvisa
bara för att få drömma om fred

Jag ser kämparglöd
hand i hand med ömhet
Världar där mörker
möts med värme
istället för svärta
Fanor som vajar
trots att syret tycks begränsat

Planeter som hålls samman
av kärlek
snarare än gravitation
trots att kärnan
där inne i det massiva klotet
tycks bestå av is

Alltmedan snön smälter
under min ryggrad
och våren strömmar fram
ur mina ytliga vener


Intet är perfekt
inte ens utopin
men jag vill tro
att det finns världar
som kommit längre än vi

Vattnet under mina handflator
tyder på att även den bistraste vinter
någon gång
når sitt slut
Där till höger om vintergatan
likväl som här

Det är en ljummet iskall vinternatt
för kvinnan
på isen
på Tellus
Kanske en isande varm sommardag
för individen
på berget
där väster om öster

Den enda sanning vi har
och den enda värld vi kan förändra
är dock
vår egen

Jag har bestämt mig
Det kommer komma en dag
då solen lyser för stjärnornas skull
Likt ett hedrande minne
för en svunnen tid

Fram till dess
tänker jag ligga här
och smälta
så mycket is jag bara kan

med universum i periferin