Av lakan och gardiner
man prydligt sytt din kropp
ett vackert färgat garn
blev mössa till din knopp

Du är en älskad docka
av trasor är du gjord
du är så väldigt vacker
att barnen saknar ord

Du bodde hos en flicka
med band kring sit hår
ett hårband av flätor
med doft av tidig vår

Du hade det så härligt
och flickan höll dig kär
men barn växer snabbt
och snart de vuxna är

Du sattes i en låda
placerad på en vind
från ögat rann en tår
nedför din mjuka kind

Där låg du i mörker
så rädd i många år
men plötsligt en dag
du kärlek åter får

Ett litet barnbarn ler
och tar dig till sin barm
nu lyser lyckan åter
så kärleksfull och varm