Hon hade gjort det till en vana
Eller ovana
Att vissla på honom
Honom var han som gick efter och flinade
Bar hennes handväska, betalade och bar
Som en idiot

Så stack hon in huvet och visslade
Ropade hans namn och han reste sej som en
Väldrillad soldat
Men svärfar röt
”du kan väl inte komma när hon
visslar på dej som en hund eller”

Han satte sej igen, nedkrupen just som en
Strykrädd hund….
När han sen kom ut så hör man
”Var du där jag ropade ju på dej
visslade med” säger hon
Vi som sett eländet gapskrattade
EN del får bara det de förtjänar liksom….