Björken brinner gul och röd
I kylan som kräver bladens död
Mörkret faller sakta men tungt
Jag dricker mitt kaffe lugnt

Cigaretterna värmer mitt bröst
Och skänker mig en svag tröst
När himlen vittnar om än mörkare tider
Jag är ensam ikväll men aldrig att jag lider

För jag vet att en vacker dag är ljuset tillbaka
Och genom dig ska jag då gammal sorg försaka
När björken åter får blomstra i all sin prakt
Och kylan förlorat all sin makt

Då ska jag kyssa dina mjuka kinder
Och med våren i min hand riva alla hinder
Då ska taltrasten få lyfta med mitt trasiga hopp
Och bygga ett bo i den nyutslagna björkens topp

Men tills dess får jag tålmodigt vänta
Gömma mig bakom mig själv och längta
Dricka mitt kaffe och reflektera i ensamhet
Knyta näven i fickan och acceptera min tomhet