skulle jag skynda mig att leva
sova mindre och ändå vakna utsövd
älska som om denna min dag vore den sista

ge allt jag har
låta någon annan städa mitt hem

bara för att spara tid

tid som jag skulle använda
till att kyssas länge länge länge

sjunka mjukt in i din famn lätt raspad mot skäggstubb
fångad i virvel av mörk åtrå

jag skulle le mot främlingar och vårda min kropp
köra mycket fortare på motorvägen
men som alltid falla i meditativ trans
inför åsynen
av mina sovande döttrars vackra anleten

du förstår, de är mina bara ett litet tag
till låns har jag dem
och deras kärlek försöker jag förtjäna

även om jag inte alltid är värdig den

jag skulle aldrig glömma mina vänner
eller att ringa min gamla mamma
och alltid minnas att ställa tända ljus
i minneslunden
den som är min pappas sista vila

hedra honom för allt han gav mig

ja, jag skulle tända ljus för alla dem
som redan gått före
de som redan trätt in i rummet
det mellan döden och det nya livet

och sedan buga inför spädbarnets livserfarna blick

jag skulle klä mig vackert och sensuellt var dag
aldrig mer ta på mig en fleecetröja
hur skön den än är
måla mina naglar knallröda

bära underkläder jag aldrig annars har råd med
och silkesstrumpor skulle pryda mig
allt till mitt eget njutningsbehag

låta din hand sakta vandra uppför mitt lår
till punkten där min puls bultande kan skönjas

möta din blick och förloras om igen

för om döden vore en realitet

skulle jag ställa mig på en scen inför tusentals åskådare
utan att ha något att säga, bara stå där och le
andas och se vad som händer

jag skulle hoppa bungyjump eller fallskärm
och skratta hela tiden
alltid raka mina armhålor noggrannt
ja, kanske till och med benen varje dag

vara den där kvinnan som jag innerst inne är
hon som slutligen förstått innebörden
av att verkligen älska

ge det som finns att ge

som om var dag vore den allra sista

om döden vore en realitet

skulle inget i mitt liv vara förgäves
inte ens döden