Akt 2
Alice Monolog 2

P: Hej igen Alice. Nu var det ett tag sen vi pratades vid senast. Vad har hänt sen sist?

A: Allt har hänt… Jag vet inte vart jag ska börja riktigt.

P: Sist du var här så pratade vi om ditt förhållande med din flickvän Mia. Vi kan väl börja där.

A: Mia… hon… hon… hon lämnade mig för en månad sen… hon lämnade mig för att dö.

P: Hur menar du?

A: Jag har börjat spy mer… kan inte hålla ner något längre… jag vet inte vad jag ska göra!
Jag är bara så tom och livlös för Mia var livet och nu när hon lämnat mig finns det inget att leva för längre.
Jag ligger i sängen och bara stirrar upp i taket hela dagarna, när jag inte orkar ta mig till skolan.
Mia slutade direkt när vi gjorde slut så jag slipper möta hennes blick nu…
Men jag orkar inte må såhär längre!
Jag väger det som var min ideal vikt nu och jag är ändå inte perfekt!
Jag känner bara att döden står bakom och knackar mig på axeln och jag vill inte bli tvungen att vända mig om och falla in i hennes armar.
Jag vill inte sluta som Kalle!

P: Var Kalle din vän?

A: Nej, han gick i min klass… han hoppade framför tåget…
Det är därför jag bokade en ny tid.
Jag vill inte dö!
Och om jag fortsätter såhär så kommer det antagligen att hända!
För det är antingen döden eller att be om hjälp för jag… jag är sjuk!
Och nu vet jag det! Jag är sjuk sjuk sjuk och jag vill ha hjälp!
Jag vill vara vid liv igen! Jag vill gå i skolan, dansa, hitta en tjej att älska och må bra! Det är det jag vill och för att kunna det så måste jag bli frisk, få hjälp!
Kan du hjälpa mig?