det är sömnlösheten

som gör det lite extra jobbigt

drömmar som strömmar

likt floder

där jag bara är en död

fisk som liksom ligger där

och guppar på ytan

hatögonbliken när jag förvirrat

greppar lakanen med krampiga fingrar

och kippar efter andan

undrar vart jag är och vart jag hör hemma

en orolig själ, tänker du

ja, kanske det, svarar jag