Så satt hon och lipa, vår måshona Stura
På rygg låg nu Sture...men dregla om Strula
Nätt och jämt kläckt
Bligar så käckt
Hans tankar, de var, både fina och fula.

Fast Sture låg skönt, med sin näbb upp i väder
Och strunta i Stura. "Ett sådant mun-läder!"
Så tänkte hon tyst:
”Var relativt schysst…”
”För tänk... ifall karljäveln... uppstår som tjäder!”