Hundra och en natt sa den själv utnämnde kejsaren, som älskade sin Josefin. Han mästrade armeèr, men Josefin gick sin egen väg… Kejsaren ”den lilla” bjöd in påven till sin kröning, men gav sej själv kronan.

Hundra dagar till, hundra och en natt till som kejsare… men då, efter det som blev en klassiker, som blev en låt, de blev liksom Napoleon själv en landsplåga över hela Europa. Liksom det slutliga segrandet, Napoleon som efter sin första chikanering, kom åter, för 100 dagar och 100, och en natt...

Så det blev Sankt-Helenas kala våta stenar istället för ”osankta” Josefins mjuka bröst.