Hösten glöder i skog och mark. Nattetid gnistrar frosten ikapp med stjärnhimlen.
Inför Allhelgonhelgen hämtar vi granris och tallkvistar till gravarna. Solen värmer, oktoberluften är frisk som ett ädelt vin och inne bland träden lyser mossan smaragdgrön. Tallarna som överlevde svampangreppet i somras står vackrare än någonsin med silvergröna barr, och vi minns Gaiateorin, om Jorden som en levande, självreglerande organism. Uppifrån utsiktsberget sett är hon skön där hon breder ut sin blågröna kappa, sjöar glittrar som spegelreflexer ur vecken.
Här vill vi inte tänka på krig och miljöförstörelse, men vetskapen är alltid närvarande.    
Över himlen drar reaplanen vita streck.