Vi är på väg mot Örebro i skymningen. Från Lannabacken ser vi kvällstrafiken krypa likt en glödorm över slätten. Långsamheten föder tankar: glödormar på spisluckan bådar oväder, erinrar vi oss. Mot fullmånens blekvita skiva ritar ett flyttfågelsträck tuschtecken. Latitud och longitud skriver vingspetsarna i flykten, för oss tydbara som förgängelsens anteckningar i marginalen på oktobers blad. Bladet vänds, lösgör sig och sjunker sånglöst in i skuggorna.

Vi sitter fast i bilkön och längtar obestämbart någonstans, medan månskenet flyter som spilld mjölk i rymden. Däruppe är stillhet och oändliga vidder: ack vore vi fåglar, suckar vi.
Mjukt lyfter bilen från vägbanan.