Som ett ormbett över hjärtat

svider minnet,

av ditt svek.


På dina grymma läppar

dröjer ännu en sötma,

en subtil smak av kärlekens död.


Ormens tunga fattar eld,

med en låga

som får mig att sakta förblöda.


Det finns en njutning

i sorgen,

av att det aldrig mer kan bli vi.


Inget sticker så djupt som rosens törn

och kärlek gör mer ont än lust.

Min smärta smälter till tårar.


När passionen dräper

är det med oväntad styrka.

På rosens blad syns ett spår av blod.


Fuktade ögonfransar höjs

när du kommer mot mig,

på en bädd av längtande kval.