Jag var en gång på ett bröllop, det var en släkt, rena pingstmaffia släkten som hette nåt med Gull, de täljde gull med…
Släkten Gull hade nåt att göra med tryckningen av biblar, genom ”Bibel till alla” projektet, där Widholm ofta stod och talade om just behovet av Biblar. Alla kanske inte håller med om behovet men de gamla östländerna hade en brist på, folk frågade efter biblar då men hade inte råd och det fanns inte.

Så Bibel till alla trycktes härifrån, betald av kristna i landet, vanliga inte alltför rika kristna som samlade pengar dit… och det trycktes hos släkten ”Gull”. Sen hade de lite andra affärer med efter vad jag kunde förstå men BTA inrymdes inom ramen för det med, det var liksom ”bara pluss” till de som täljde gull.

DÅ blev de bröllopp med en "vanlig" människa, inte ens silver...
Så gulltäljarna var samlade den dan, de satt rad i rad, de hade ordnat så det var ”de fattiga och de rika” som samlades. De fattiga var vi vanliga, de rika var Gull och deras närmaste, hua, inte skulle de behöva blandas ihop med oss….. ”vanliga”….

Den lille sonen var dålig och vart sämre, jag tyckte att frun kunde få sitta inne så jag tog honom och gick ut, förutom febern och oron så är ju barnen ännu goare när dom inte är pigga, liksom. Så jag hamnade ute med några av dessa ”gullare” och då, hade jag inte tänkt tanken att folk var så olika. Därute satt ett antal typer, och de snackade om allt möjligt, de hade de där dryga stockholmssnacket på gång och det bekom mej inte först. Men så efter ett par försök att vara med i samtalet så var det, som om jag bara var luft. Jag brydde mej om min son, jag tog ut honom för att det inte var så varmt, luften var friskare men… det var tydligen inte bra i det gänget. Jag var inte känd, inte bra, framförallt så hade de nog aldrig hört om jag hade pengar. Pengar i den kretsen var inte bara miljoner utan miljoner som man räknade i 10 tal.

De vände mej helt sonika ryggen, de tyckte väl att ”gullsläkten” var för mycket förmer, för att nedlåta sej att ensa samtala med en ”vanlig”. Sådär satt vi, alla i samma foaje till en kyrka, där satt det typ 5-6 st ”gullare” som gullade med varann, ”pengabögar” eller nåt. De satt där och vi var några andra som satt och stod där med, vi började prata, skämta och ha roligt helt enkelt. Det finns ju mycket roligt i livet…

Surt tittande med förmanande blickar stod dessa gull-djävlar, med fickorna full… men som det verkade, tomma liv… jaja det var ingen saknad i alla fall märkte vi snart…
Men man hade börjat fundera över, varför ska fattiga människor ge pengar till Bibeltryckningar som gör de snikna (nej förlåt de rika) ännu rikare… (sniknare)

Jag hörde samma fundering helt oberoende av en annan, när de träffats i Fort Lauderdale, de hade då en ”aura” av nyrikedom och skojeri. De skämtade om hur rika de blev på sin bibeltryckning och i andra andningen så sa de att ”de var djupt kristna”. De kunde vid det laget också vara ”djupt druckna”, för i Amerika så behövde de inte tänka på sitt rykte, sin ”putsade kristna fasad”…
Min vän som inte är kristen berättade om att ”jag undrar hur mycket av de pengarna som går till biblar, egentligen”….

Det finns mycket mer att säga om detta om man vill, men just den där överlägsna attityden är kanske nåt av det värsta man vet. Och det säger en del om människan, det säger en att moralen och rättvisetänkandet är noll, om man negligerar andra människor som om de inte fanns. Det säger en att ”de är inget att lita på” och det säger att de skiter helt enkelt i hur de själva ser ut under bara ”ytan är polerad”. Man åker till Florida och lever rullan på hösten och kommer ”hem” till Sverige på våren… Och det må väl vara hänt men dubbellivet, däremellan dessa 2 orter, är nåt som vore kul att filma.

Tänk att filma festerna och överdådet i Florida och visa på de ställen där de senare möts, för att försöka får sina trycknings affärer uppgjorda. ”Där har ni en stor del av era bibelpengar”.
Det kanske inte skulle uppskattas… det är inte bara livet som är dubbelt, de är duktiga på att inta den ”sakrala” inställningen vid möten med, kanske kan de t o m bjuda på ”dagens” för 65 kronor, när miljonaffärerna görs upp…

Man tänker på Jakob och hans ”SKÅL tamejfan” när man talar om dessa men kanske blir det mer ”Amen tamejfan” eller nåt….
Och känslan av att bli så totalt, negligerad minns man, undrar om det inte var så som arbetare alltid kände sej, när de träffade ”herrarna”. Och vissa ”herrar” vill fortsätta med detta, som om det skulle vara nåt märkvärdigt med att ärva pengar och lura godtrogna? Men enligt ”herrarnas” egen tro så väntar dem ett öde, värre än nåt… det är märkligt att de som säger sej tro, inte själva verkar tro på ”sanningen” och konsekvensen av att vara osann….

"Guld är inte allt som gullar"