Först fick han veta om sorgen

Sen fick han lära att omsorgen inte finns

För den som sörjer

De var tomma ord med ledsna ögon

Eller inga ord alls

Inga telefonsamtal

Inga som ”deltar”

Inga som delar

Alla spelar en roll

Som om de spelade, nån roll

Ibland kommer kletiga ord som från en själslig roll-on

Som luktar, som döljer, men inte rengör…



Sorgen är som tvätt, utan tvättmedel

Fuktar trasorna men de är ännu skitiga

De luktar, sorg

De är som trasor innan de blir trasmattor

Sönderklippta och ovävda

De är som att vandra

I fientlig luft

För varje andetag gör ont i dina lungor

Din fransiga själ skriker efter sorgsalva

På dina nariga kanter… hudsprickor på insidan

Ibland blir de stora ärr efter det

Ibland, läks de aldrig

Sorgen följer en in i döden…

Så sorgligt….