Vi andas in varje andetag
vi tog
när mina fingertoppar sände blixtar
genom ditt hjärta och dina ögon.
Du skimrar guld av
din magnifika glans och kärlek.
Hoppas du är här.

Vi har samma puls och jag tror vi båda vet
att när vi mötte varann
kunde vi inte andas.
Men jag vill andas dina andetag
och när vi mötte varann blev min
hjärna till nån slags vätska
som rinner i dina
ådror nu.


Dina ben somnar,
för vi har fastnat i varann.
Mina tår skymtar fram under täcket
och jag hoppas du är här.
Du är min och du vet
att jag kommer älska dig,
tills du drunkar i mitt minne,
i mitt hjärta, i min själ.


Och jag tappar andan
när du inte längre känner mig lika väl.



(Hoppas du är här, för att stanna.)