Det snöade igår när vi låg i sängen, orörliga bredvid varandras närhet. Rummet var mörkt, dolde alla skuggor som kastas under min säng.
Det var ljusa, sköra stjärnor som förväntansfullt började falla från taket och landade på våra nästippar, kristallvita önskningar som kysste var kind, ömt.

Jag blickar upp mot min vita himmel, dessa betongklädda moln som svävar ovanför min blick - mitt sovrumstak. Fyller mitt bröst med kylig luft, som för var ord sprider en styrka genom mina stela leder, lungor leker gåshud i natten.

"Jag orkar inte mer..."

Ord seglar på ett öppet av, susar över en frostbiten höstäng, singlar likt snöflingsänglar som bäddar ner våra kroppar.

"Jag kan inte ständigt springa, krypa eller gå, alltid två steg efter dig. Jag orkar inte mer... Jag förtjänar bättre, jag förtjänar din respekt. Jag kan inte tillåta att du gör såhär mot mig. Antingen bestämmer du dig för att stanna eller så får du vara modig nog att gå"

Jag tömmer bröstkorg på luft, mina tankar på ord, mitt hjärta på ångest och kval. Min röst är sann och jag ger dig min verklighet. Varje flinga, ingen den andra lik, men de viskar om en sanning. Den som viskar om dig och mig.

Jag suckar i en tystnad, du suckar i samma andetag. Vi suckar, förtär varje molekyl av midnattsluft som ger oss vingar.

”Jag vill inte såra dig… Jag tycker om dig jättemycket, men Camilla… Jag har inga svar”

”Jag behöver inga konkreta svar, förstår du inte? Behöver inte veta vad som händer om ett år, nästa vecka eller en solig dag i April. Men vad jag behöver, vad jag inte kan fungera utan är att få må bra idag. I denna stund, här och nu. Annars kan jag inte stanna. Då kommer jag släppa taget och låta dig gå…”

Din värme smälter undan snön, målar silvrig frostväv gul likt guld. En sommaräng blommar mellan våra nakna kroppar och jag blir ett med din famn. Du kysser min kind, panna, nacke varm. Målar din omtanke på mina läppar. Du smakar likt ett äppelträd om våren.

”Jag vill inte att du ska vara osäker mer…”

Mina tankar börjar le, vi behöver inte säga mer, inte i natt. Mitt hjärta slår lugna slag bredvid dina. Inbäddade i varandras armar, lämnar vi ett änglaliktskuggspel mellan oss och vita lakan.



En ny verklighet.