När vi tittar på andra
eller ser oss själva i spegeln
ser vi så hela ut.

Inifrån är vi inte det
vi är inte ett
våra olika delar kan tycka så olika
våra tankar och känslor säga olika saker
två tankar med olika innehåll kan finnas sida vid sida
uppmärksamheten kan ha svårt att välja fokus
kroppen kan kännas som någon annans
plötsligt gör vi något vi inte planerat
plötsligt har vi fattat beslut vi inte håller med om.

I spegeln
ser vi så hela ut
andras ansikten och handlingar
ser ut att tillhöra enhetliga entiteter.

Endast subjektiviteten är likt flugornas ögon
den krossade spegelns skärvor
havet uppdelat i droppar
bokstäver i ett ord
vattenmolekyler i ett moln
enskilda starar på himlen där flocken drar förbi.