Har du stått vid revan
där väven slitits sönder?

Där världen öppnat bröstet
för oss att skåda
för oss att se bortom vårt eget.

Där är stenen fortsatt grå
färgerna är samma
men stenen kliver fram
låter sig bli lyft
låter sig bli tittad på
det är inte längre bara jag som ser
utan något som blir synligt
träder fram
visar sig
bjuder in
ger mig sinnesintryck
gör sig nåbart
meddelsamt
erbjuder sig
ställer frågor
kastar ljus
talar till mig
tilltalar mig
samtidigt som
jag verkar tilltala den

vi stannar upp och leker tillsammans för en stund.