Jag minns den dagen tydligt, när döden gjorde mig sällskap.
Han gick ikapp mig och plötsligt gick vi sida vid sida.

Han stal min glädje och bytte ut den mot sorg
Jag tvingades att dela hans andetag.
Han släckte ljuset i min själ gav mig saknaden som dagligt bröd.

Jag bad ljusets Ängel om ljus som skulle skingra det kompakta mörker som jag omgavs av med ständig påminnelse om de steg jag hörde vid min sida.
Ljuset jag fick lyste upp de skarpa skuggor med svartaste konturer av mörker omkring mig.
Döden gick framför mig med bilder av mina älskade i sina händer och hånlog åt mig.
Ett leende känns som knivhugg i min kropp
Han ger mig en själslig smärta som blir förkroppsligad och jag ber ljusets Ängel att gå med mig.
Jag ber om ögon som blir blinda, öron som blir döva och plåster till min såriga själ.
Min vandring i dödsskuggansland blev lång men ljuset segrade till slut
Ängeln går ännu bredvid mig