Kristalliserat vatten i gatlyktors sken
sänder nostalgi till själen
Minner om tumvantar som rullade snöklot
och små fötter som trampade upp nya vägar

Jag såg det åter i kväll
och förundrades
Mina fotspår mot snöbeklädd asfalt
Så som ett tecken
så som ett löfte

Hur många varv klotet än snurrar
Hur många år som än adderas
så finns det saker som består
Saker som inte ändras
även om världen behagar göra det

Så som i natt
när den rödgula marken färgades
och höstens alla synder
blev osynliga för vetgiriga ögon
Ett lugn som stilla smeker
Avtrycken finns där
även när gräset frodas
Men vintern är barmhärtig
och skänker en nygammal visshet

Även om jag blundar
så finns jag
mina snöklot slutar aldrig rulla
Jag lämnar små spår
även när jag står stilla
Även när jag själv inte ser



Existentiell trygghet