Jag sluter ögonen, kramar fingrar vita mot fläckig handfatskant. Suckar i tunga lungor, toner från trötta blåsinstrument suckar i dagenefteröm strupe. Humle jäst och vatten, skvalpar trögsmält mot framlob, lämnar sjösjuka sjöman till dess öde i min beska gom. Ett skruvstäd kramar min panna, limmar ihop likt träslöjd gårdagens dimma. Jag bävar för hammar och spik, sväljer sågspån för att undkomma. En mage på flykt, flyr karuseller och sockervadd. Trollkarsoz sotar ner polaroid luckor, en lever som leker landsflykting och ett samvete som ber om immunitet.

Öppnar åter ögonen, spegeln spyr över spelglas, en svettig reflektion, en sorglig kopia.


Jag.