Dimman smyger
Sakta ner mot grönan mark
Hon går där fram med
Fjäderlätta steg
Likt en elva söker tolv
Tuvorna på fältens scen
är som ett grönt dansgolv

Fötter som liksom flyger fram
tassande från stam till stam
likt en egen konst, så allvarsam
skogen ser, tyst och blid
dansen ökar synen spökar
i dimman som lägger sin ridå
för alla som vill titta på

likt rökar virvlar
ändrar på syn och lust
syn i krökar
Sej förökar likt frön
bland bär och längtans stön
bland tjäder och orr
finns en dansens alldeles egen helig plats
Där är hennes askungepalats…