Pastor Arne sätter sej ner, han tar av sej kavajen, lägger ifrån sej Bibeln tar sitt huvud i sina händer och undrar, fick någon en stärkt tro idag. Kom någon till tro idag, var det ens nån som blev glad av det han försökte förmedla…

Imorgon kommer tvivlen, ”dagen efter” för alla som predikar, är måndagen. Måndagen är dagen för alla tvivel och oro, måndagen är dagen då man frågar sej om de var värt ens förberedelsen. Måndagen är dagen då man undrar om de finns nåt värde i alla dessa uppoffringar, måndagen är dagen man tvivlar på Guds existens…

Måndagen är verkligen dagen efter…

Men än är det söndag, först ska söndagsrutinerna tas om hand, spänningen har släppt, nervositeten som stelnat själen är över. Även om man inte sagt nåt som hjälpt någon så är spänningen slut, då släpper man loss, alla historier flödar ur en, som en dammlucka öppnats. Trevligare sällskap en söndag kväll än en predikare, finns knappt… och de brukar älska sen, frun är en underbar själavårdare, även för kroppen, först varligt men sen stegrande i både lust och intensitet. ALDRIG är det så skönt, som då… de ligger sen och håller om varann, aldrig så förälskade, som just då….

Thats life for a preacher, God be praised and, Amen.