jag kallar det pussel (i plural)
skimrande i svart & spets
hon intresserar mig inte
men hennes blick lägger sig runt
brösten pekar ut mig
- Kom jag vill dansa med dig
för mycket tomrum att fylla
kan inte stanna inne
går ut och stannar uppe hela natten
men är knappt där
enbart skinn & ben
ögon som stannar kvar
delar några bloss på min omväg
sen delar jag dina blossande kinder
men jag älskar det svartvita
kanske bara därute
stannar där och kysser vintergatan
här finns allt jag tänker på
en vanlig dag utan läppar
men med för mycket mening
med hjälp av närheten
den i normen i närmandet
men Thåström skaldade det "kärlek är för dom som har tur"
vi andra får nöja oss med honom eller henne
vi överlåter struntet till de som vill ha det
det finns mer djup insikt i telefonkatalogen
ja mer poesi också för den delen
det finns något du verkligen kan ge mig
köp ett album, vilket som helst
låt nummer 3 handllar alltid om oss
jag tänker på det fortfarande
lever i en dröm som ännu inte formulerats
det är ett spel vi älskar
det är inte ett sätt att leva
för att få det att se hyfsat ut
måste jag vränga själen
blir utblottad en vacker dag
för jag pratar om sakerna på insidan
borde vara där, för att växa
men jag krymper av din närvaro
borde veta att om jag gör rätt
så går jag härifrån
men vi lär bara på ett enda sätt
kan det verkligen sägas om kärlek också?
kan man prata om kärlek?