Han spelade
De var som om gitarren liksom var hans moder
Och fader
Som om han föddes med den i handen
Fingrarna på ena handen var som snabba punkter
Som tryckte, precis, i rätt tid
Så den akustiska vågen kom rätt

Den andra handen knäppte
I takt
Anpassad efter den första
Så trycker och knäpper han fram toner
De nästans syns som farande genom luften
Och
Han är nog aldrig lycklig
Utan sin gitarr…

Han behöver känna den där halsen
För att ha rätt stämning
I själen
T o m telefonens vänteton
”normala A” med 440 svängningar i sekunden
(tro mej jag har räknat)
eller 440 hertz, som det heter
Och har inget med biluthyrning att göra
T o m den tonen får honom att nästan famla
Efter en lång smäcker hals
Med sin vänstra hand….