Trofast objuden gäst
Snurrar till det i hjärnan
Stannar upp mitt förstånd
Kastar mig mellan smärta och skrik
Våldsamt bestämt krossas jag
Hatet växer allt mer
Och tar allt större plats.

Motbjudande fult
Det äckligaste jag sett
Går inte att undvika
Grunden av en hög fasad
Byggdes upp långsamt
Mitt hat till dig
Kommer aldrig sluta gro.

Den smärta du ger mig
All tid jag ödslar på dig
Alla tårar som rinner
Så många gånger jag skrikit
Långa nätter
Sömnlösa, eller full med mardröm
Du bryter långsamt ner mig
vad ska jag ta mig till.

Önskar att du inte mött mig
Vill inte minnas
Dina händer mot min kropp
Kramp runt själen
Bände du isär med våld
Min styrka räckte inte till
Må natten en gång
Inledas med lyckliga tankar.

/Anna