Förut var dagen bra
Soluppgången var vacker
Natten hade ett slut
Ångest tonades ut i skratt
Ondo existerade inte
Mina ögon såg annat än svart

Idag är dagen en kamp
Soluppgången får mig att minnas
Natten är endlös
Ångesten dunstar inte
Ondska är allt jag vet
Mina ögon ser bara mörker

En gång gav jag upp hoppet
Förut kunde jag le
Allt stannade inom mig
Jag öppnade lådan en halv gång
Aldrig mer
Då skrattet fann mig i hörnet
Jag satte mig i skiten

/ Anna Hägglund