han hittar mig sittandes på balkongen
morgonljuset sticker i ögonen och jag
drunknar i askan från igår

vi städar upp sen, twistar sönder linoleummattan
och dess bortglömda, undangömda smulor
till bluesbrothers
sopar in allting under kylskåpet, redo att hittas
någon gång i november
tömmer askkoppar, rättar till dukar med mörkröda
saftfläckar
tusentals glas och miljoner splittror, ett före detta hjärta
som just pickat färdigt för den här månaden
(tar september någonsin slut? änmindre november)

det är lördag
det skulle kunna handla om en iskall sommar 1997
men det gör det inte

vi äter frukost under tystnad,
två åt gången,
det får inte plats fler i frejs brödrost
den är vit och nött och inklämd

och ingen märker
mina dubbla koftor och saltlakrits
ingen märker kylan
trots att den inte smyger sig på
utan anfaller defensivt

jag sätter på diskmaskinen, hittar
mina jeans och går ut