Det var en minister, som blev rätt känd för sina kvinnoaffärer men redan innan det var riktigt ute så hade han en gång en journlist som skulle intervjua. En ganska ung och inte alltför ful sådan.
Så kom hon i utsatt tid, och knackade på, han öppnade, visade henne in och sa ”ja alla frågor som du skulle ställa har jag svarat på här så vi har en timme på oss att göra något roligare”.
Sen log han, sitt gubbleende som han själv trodde var så charmigt. Den unga kvinnan såg inte det som en möjlighet ”med något roligare” så hon svarade att: ”din kvinnliga företrädare klarade av detta på 20 minuter vi får se om du kan hålla hennes tempo”.

Ministern suckade djupt, troligen så förbannade han kvinnans frigörelse, de borde vara som på den gamla goda tiden…. Att de bara faller på rygg med särade ben för makten, ”va fan ska man annars vara minister för” tänkte han. T o m Per-Albin hade ju flera fruntimmer…