en dörr öppnas,
och jag bländs av det första
sol starka strålarna.
En värme så mild och varm, får mina
steg att lättna,
mitt hjärta slutar dunka,
men min själ ler fortfarande.
Jag går in i det vita ljuset,
in i värmen.
En röst viskar så tyst, men ändå så tydligt,
" Vem är du nu?"
Jag stannar till och blundar, utan tvekan
säger jag tre simpla ord.
" Jag är du"