Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Maya

i de enorma trädkronorna viskar vinden,
jorden vibrerar under min fötter,
vattnet talar i havet.
Jag går genom djungeln och känner
hur den talar genom mitt hjärta.
Den talar om livet, om kraften bakom allt.
Jorden känner mina steg, luften ser in i min själ.

Men när vinden drar sina osynliga fingrar genom mitt
hår, känner jag ilska.
När regnet smeker på mitt skinn känner jag panik.
i Jorden känner jag en kraft som vill dra sig inåt.

Vindarna som förr susade genom trädkronorna,
och berättade om andlighet blåser nu bara
som tomma skrik.
djuren som förr talade om livets gåtor
och om anden i jordens inre,
hör jag nu bara ljud med ingen mening.

Det började när det blanka folket,
började vandra på vår jord.

jorden jag lever på
talar ej mer.




Fri vers av gloria
Läst 323 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2009-09-02 18:26



Bookmark and Share


  Gawain VIP
Det här gillade jag väldigt mycket. Spännande tema på texten som till råga på allt är mycket snyggt framställd efter konstens alla regler.

Mineralriket lyssnar, resten förvirrar,,
2009-09-02
  > Nästa text
< Föregående

gloria