på väggen


Det är ånga av dagg i tåren
Där den banar sin väg ur vrån
Ett anlete fyllt i sval ljussättning
Lyfter blicken i majestät opp
För att blidka dåren därinom
Att spela med i scenens förlopp



på gatan


För ett samvete rent vacklar tillbaks
Dit igen för att tala tjuven tillrätta
Sångerna kysser samma åtrå som då
I höstdagar enbart förstrött beklädda
Det som skyls ska fantasin ersätta
Men tanken vandrar på marker redan beträdda



på ön


Ett fönster sover i reflexer från havet
Inget öga kvar för dessa skepp i nöd
Tillblivelsen finner nya ljus att ge fyr
En natt varskodd att göra drömmen komplett
Ärver ett öde av hjärtlig börd
Att erkänna det som aldrig skett