Där lyser vitt
i kontrast mot svart
som svarta armar
upp mot höstblå himmel
som gula färgstänk
hänger löv desperat kvar
plötsligt
störtflyger en fågel
mot trädet
likt en japansk
självmordsbombare
och landar
som bara en fågel kan
på en tunn svart arm
tar snabba djärva skutt
högre och högre
hamnar snart på den sköra toppen
flaxar till
och lika våghalsigt som förut
slänger sig orädd rätt ut
förvinner
som om den aldrig hade funnits
kvar står björken
idag är det helt stilla