Kanske är du köld
kanske är du är sot och spruckna läppar
stigar växer över, rotvältor stängs
minnen sluts om sina händelser
och jag betraktar moln
sekunder ifrån sömnen

här är en ugglas bo
här är en bädd av dun
och ormvråkar och nattrastar
går till vila i ditt bröst

och du stillnar, kommer åter
kanske är du frost, där djupast inne
kanske är du solvarm hud
en sång i ögonvrån
kanske blir du minnen
en hand mot kinden

så bär mig, jag förlåter