sista kilometrarna passerade
på minnenas väg

där var den plats
där jag levde till fullo
där jag också ville dö

där du fanns
och tog mig

där jag lämnade dig
ensam kvar

minns du hur november rain blev våran låt?
vi dansade tätt, tätt
glömde alla andra
det fanns bara vi

minns du natten vi inte kunde släppa varandra?
då solen mjukt började smeka sin värme över oss
där vi stod mitt bland alla andra
innan vi kunde gå

minns du första gången du smekte min höft?
kände min mjuka hud under din hand
hur du höll andan
hänförd av dina känslor

minns du natten våra själar möttes?
förenade våra kroppar
i vår plats i skogen
omgiven av dess trolska svärta

minns du nätterna vid sjön?
hur myggen ville äta upp oss
när vi såg solen gå ner
och månens mjuka sken svepte över oss

i den svarta sorg som slet i mig
som ville se mig dö
så var du min enda värme
och ändå släppte jag dig

idag for jag på minnenas väg
passerade våra platser
den plats jag levde till fullo
där jag också ville dö