älskade, älskade dotter!!
förlåt mig för att jag inte orkar... för att jag inte kunde dölja

du är på väg hem, återigen beroende av min axel
den du alltid behöver, aldrig kan befria dig ifrån

jag försöker varsamt klippa den navelsträng som binder
men du kan inte släppa, du vill inte gå

jag finns där för att stilla den ångest som sliter i din kropp
jag finns där för att smeka bort tårar på din kind

jag finns där för att lätta din börda när den är för tung
för att lära dig att hantera livet när det misshandlar dig

jag finns där när du är sjuk, när du inte orkar
jag finns där, varje dag, varje stund

jag älskar dig oändligt, mer än du kan förstå
men jag finns ej mer, jag är snart förlorad

varje gång min balans är funnen rubbar du den med ditt behov
du tar all min energi, mer än du nånsin anar

förlåt mig för att jag inte orkar, förlåt för att jag sviktar
för att knäna viker sig av de bördor jag försöker bära

förlåt mig för att jag vill vara ensam, att jag inte klarar mer
förlåt mig för att du blir att tro att du är den största bördan av dem alla

förlåt mig att jag inte är så stark som jag vill vara, som jag behöver

älskade dotter... förlåt